Ja, vi jobbar verkligen på att få till ett första pris i lydnadstvåan. Och plötsligt händer det (som Heidi Billkvam brukar säga.) om inte i morgon då vi ska tävla i Örebro så kanske nån annan dag. I fredags var vi till Kil och tävlade och även om poängen in riktigt räckte till så är jag otroligt nöjd både med Arn o mig själv. Fria följet som ju varit svårt för oss på tävling, gav betyg 8. Inkallning m ställande, slog vi till med en 9:a. Arn stannade så snyggt trots att planen var plaskvåt. Rutan som ju varit lite svajig, där smällde vi till med en 10:a. En nolla på hoppet, Arn ville inte göra återhopper och 5,5 på fjärren gjorde att poängen som sagt inte riktigt räckte till. Fjärren hade vi lite otur med eller rättare sagt det blev en situation som vi inte tränat på, ett annat ekipage kampade strax utanför ringen alldeles där vi skulle genomföra momentet. Arn låste sig på deras lek och glömde bort vad som skulle göras. Nöjd är jag också med att jag kände mig ganska säker på planen, lät mig inte ledas runt. Ställde upp snabbt och frågade blir det bra här? Vilket det blev eftersom jag hade lite koll på vart de olika momenten skulle vara. En ny upplevelse för mig på denna tävling var alla hejar rop som hördes från Heidi (Arns uppfödare). Och ååååååååååå vad det kändes bra! Gav otroligt mycket positiv energi! Så kom gärna och heja på oss!

I lördags tränade vi skydd. Arn var lite trött eftersom vi tävlat på fredagen och var hemma sent på natten. Han fick för första gången testa på munkorgen och det ska nog kunna funka även med den med lite träning. Arn försökte få av sig den några gånger men verkade inte bry sig om att det slog tvärnit när han försökte bita. Munkorgen är ju rätt hård framme vid nosen och om jag fattat rätt så är det inte ovanligt att hundar upplever det som ganska obehagligt när de stöter emot. Ska låta Arn ha munkorgen på sig när vi promenerar så han vänjer sig lite mer vid den. Frågan är bara vad mina grannar kommer att tro?? Får väl förklara för dom så dom inte tror att Arn blivit en stygg hund.