Ja, tillsammans ska jag o Arn finna vägen till flytet på tävlingsbanan! Just nu har jag, jag skriver jag för det är i grunden mig det handlar om lite svårt att hitta flytet på grund av min nervositet.

Har funderat både hit och dit, fått massor av tips och idéer osv men tanken har slagit mig kanske är det fel att fokusera så mycket på det som jag inte klarar? Vad vet jag..... men min magkänsla säger mej att genom att lägga mycket tankar och energi på detta finns kanske risken att det till slut blivit ett jätte problem. Funderar lite som Heidi att kanske det viktigaste är att bli medveten om vad man gör på träning. Någon föreslog tex att jag skulle tänka på att le när vi tävlade. Men, jag ler inte på träning i momenten snarare ser jag nog en aningen barsk ut.

Min strategi är att aktivt jobba med att jag ska bli medveten om vad jag gör på träning och tänka många positiva tankar om det som faktiskt funkar bra på tävling.

Detta om detta! Igår tillbringades dagen i Filipstad tillsammans med Ylva o Skatan. Super bra att få träna tillsammans med en domare ibland!

Nu i helgen har vi Folke på besök eftersom m och p är ute på en liten semestertripp så helgen kommer att vara i stort sett träningsfri. Vi behöver nog båda få vila lite mellan varven.

HOPPAS NI FÅR EN HÄRLIG HELG ALLESAMMANS!

I morgon kväll är det dags igen för tävling och denna gång känner jag mig faktiskt riktigt taggad, känslan "å gode gud vad har jag gett mig in på?" känns inte alls och jag tänker inte tillåta den att komma fram heller. Så det så! Är medveten om att det oftast är mina nerver som ställer till det för oss. Om jag känner mig säker och trygg känner Arn likadant. Så i morgon kör vi så det ryker och alla momenten kommer att gå som en dans!

En sak har jag i alla fall lärt mig efter dom senaste tävlingarna, vi ska inte chansa när vi tävlar. Jag måste vara säker på att detta kan vi! Å andra sidan behöver vi båda skaffa oss tävlingserfarenhet men inte genom "det kan ev. gå bra principen" om ni förstår hur jag menar.

Efter Askersund (som är i morgon) är vi även anmälda till Filipstad 7 juli och Mariestad 16 juli.

YES I MORGON HÄNDER DET!

PASS PÅ!

VI ÖNSKAR ER EN RIKTIGT KJEMPE FIN

MIDSOMMARHELG ALLESAMMEN!!

Arn gutten i sin nya fina munkorg, som vi ska använda i skyddet.

Ja igår var vi ju till Laxå för debut i lydnadsklass 2. Med ett katatrofalt fritt följ och en nolla på hoppet fick vi ihop 138 poäng och ett 3:e pris. Att alla moment inte var hundra befästa, det visste jag ju men fritt följ det kan Arn. Han har på alla tävlingar utom en varit ganska ofokuserad i fotgåendet men i lördags var han mer eller mindre helt borta, vi fick en 5:a i betyg så då förstår ni ungefär hur det såg ut.

Man kan ju alltid fundera på vad som gör att det som funkar på träning inte gör det på tävling en stor bidragande orsak är nog att jag är ganska nervös o det blir ju tyvärr inte bättre när jag känner att Arn inte är med mig. Efter analys och träning idag så får jag lov att inse att jag inte är särskilt tydlig och då fattar Arn "nada". Blir så lessen på mig själv för allt detta vet jag ju!!! Är jag bara som sagt tydligt med hur det ska vara respektive inte ska vara, ja då går han ju som tåget. Gråzoner och Arn tappar fokus och blir osäker. Har också bestämt att något mer dåligt fritt följ ska vi inte gå på någon tävling, tappar Arn fokus då kommer jag att bryta momentet. Så nu får vi försöka ta nya tag!

Efter lördagens tävling bar det av hem till Pernilla för skyddsträning. Gick jätte bra! Arn tycker det är superkul!

Passar också på att igen gratta Pernilla o Nova till första priset i lydnadsklass 2 i lördags. 178 poäng tror jag dom fick ihop. Bra jobbat!

Slutligen stort grattis till alla i distriktet som visat framfötterna på SM i lydnad och agility i helgen. Speciellt mycket grattis till Åsa och Algot som knep silvret i agility!!!

Kaisa har fått ha ett nytt samtal med Arn. Det var ju inte så länge sedan dom talades vid men eftersom vi är inne i en intensiv fas just nu känns det värdefullt.

Har i alla fall bestämt mig för att vi tävlar på lördag och målet med tävlingen får bli att få betyg i alla moment. Alla moment är inte riktigt befästa ännu, så det kan gå lite hur som. Viktigt för mig är också att jag kan slappna av mer under tävlingen så att jag blir det stöd jag ska vara för Arn, samt att vi i första hand ska ha det kul tillsammans på plan. Lille gutten påverkas väldigt av min sinnesstämning så den måste jag jobba stenhårt med. Vi ska ju ha det trevligt tillsammans när vi tävlar! Ska försöka tänka "att det är ju bara en tävling".

Här nedan kan du läsa Kaisas senaste samtal med mattes bästa gutt:

Fråga, Hur mår du?

Svar; ( Han upplever att det händer så mycket i hans liv nu, ni är väldigt aktiva. Uppskattar att det är skönare ute och han säger att matte är gladare nu! Att du i alla fall uttrycker glädje på ett mera uttrycksfullt sätt! Han försöker visa att ni tränar något nytt, som han inte riktigt förstår, men att detta nya väcker andra känslor inom honom än den träning han är van vid. Han får här lov att känna sig stor och stark säger han, på ett sätt som han inte upplev sig kunna förut. Detta på verkar honom på många sätt, även mentalt och emotionellt.

Har en tydlig spänning i hö. bog och långt ned i halsen. Även en känsla av att bli trött och spänd i ryggmuskulaturen på vä. sida, bakåt emot midjan. Är just nu lite rädd om hö. bakben, känns som om han överbelastat det lite, men det känns inte som något stort problem.)

Fråga; Hur har du upplevt det att vara ute och tävla?

Svar; ( Fortfarande känner han av och tar in din spänning och oro i  och inför tävlandet. Detta gör att han har svårare att fokusera, oron stör honom, han kan inte avskärma sig ifrån dig, för då upplever han att ni inte har så bra kontakt. Han blir tveksam då han upplever din oro, undrar om ni verkligen ska göra detta, är det rätt och bra…Denna känsla av tvekan, som han också ibland uppfattar som rädsla, gör honom olustig. Han tappar liksom fart och tvekar, blir undrande. Jag upplever inte att han tvekar för att han inte kan, utan att det är din oro han inte kan lägga utanför sig. På ett plan, tycker han om att åka ut och ”visa upp sig”. Då han ändå upplever sig som duktig när ni tävlar, att han efteråt känner så, men att försöka få in den känslan under själva tävlandet, handlar så mycket om att du kan släppa din tvekan och oro.)

Fråga; Hur vill du att matte ska uppträda under tävlingen för att du ska känna att det är kul trots att belöningen får vänta?

Svar; - Om matte verkligen uttrycker att hon har roligt och tycker om det vi gör, då blir det liksom lättare! Då smittas jag också, men hon kan också ibland bli så dubbel på tävlingen, att hon försöker lura mig med rösten att det är bra, fast hon inte känner att det är bra…

(Han menar här att du inte känns sann och äkta, då du låter munter på rösten, om än med en smula tvekan, fast du inom dig inte alls känner dig som du låter…Han upplever detta som dubbla budskap och det gör honom tveksam.)

 Fråga; Ni ska nu börja tävla i en annan klass, för att du är så duktig på det du nu har gjort på tävlingarna! Det betyder att det blir andra övningar ni ska visa att ni kan. Lite fler saker att visa! Vad känner du inför detta?

Svar; (Känner nyfikenhet inför det nya, för han känner sig ändå trygg i att ni inte tävlar i något som han inte känner sig säker i, han litar på dig här! Han vill gärna att ni gör tävlingsmomenten hemma, i den ordning som de kommer att falla på själva tävlingen. Samt att du innan berättar för honom att detta är vad som kommer. Han vill bara veta vad det är vi ska göra, inte lära sig ordningen. Detta för att han vill känna sig lite tryggare. )

Fråga; Något moment som du vill träna extra mycket på inför tävlingen, som känns svårt?

Svar;  (Jag kan inte reda ut om det är i något speciellt moment som han upplever svårigheter, det blir lite rörigt för mig när han ska visa med sina snabba bilder. Men det ser ut som att det är viktigt att du är tydlig med att visa när han ska stanna kvar och du går vidare, om det finns något sådant moment.)

Fråga; När du bara ska följa matte och gå vid hennes sida, är det viktigt att du tittar på henne, så att du inte missar när hon säger något till dig. Jag vet att du ändå hör, men för människorna är detta så viktigt, i alla fall när ni tävlar. Dessutom gör detta det lättare för dig att snabbt starta, vända och stanna när matte gör det, så på tävling är det viktigt för att du ska bli snabb att utföra uppgifterna! 

Svar; (Vi jobbar en stund med att pröva de två olika alternativen i tanken, då han får uppleva skillnaden. Han känner själv att det faktiskt blir lättare att följa då, och att han blir snabbare på att reagera, men han säger också att han störs av de spänningar han har i nacken då han går så och tittar uppåt hela tiden.)

Fråga; Ni har lite problem med ett moment, inkallning med ställande. Matte går i från ca. 30 meter och sen kallar in dig. På kommando ska du stanna ungefär på halva sträckan och sen kallar matte in igen. Du stannar inte särskilt fort, matte skulle vilja att du tvärnitade. Sen är det också viktigt att du springer fort båda sträckorna och inte tappar fart. Hur upplever du detta, vad är svårt, vad vill du ha hjälp med?

Svar;  (Han känner en viss tvekan här, detta att inte alltid komma hela vägen fram, som känns mest naturligt för honom, skapar lite tvekan, han känner på sig när det här momentet ska komma och tar det lugnare för att han ska kunna stanna. Känner sig tveksam i om du kommer att be honom stanna flera gånger. Är medveten om att han inte rusar som han brukar. Jag visar att det är ok att springa som vanligt och att när han så får stoppkommandot, då ska han stanna så fort han kan! Vi jobbar åter en stund med detta moment, jag visar i bilder och låter honom följa med och se skillnaden. Han visar mig att han är lite rädd för att göra fel här, och att även detta bidrar till att han tar det lite långsammare.)

Fråga; Ni har ju börjat med skydd. Vad tycker du om det?

Svar; (Här återkommer den känsla han talade om i början av vårt samtal, den nya känsla som kommit in i jobbet. Den här uppgiften ger honom en känsla av styrka och att han kan hantera situationen. Han växer med uppgiften, tyckte till en början att det kändes lite konstigt. Men han har fattat fort. De här känslorna har Arn inte haft inom sig tidigare, det är en ny erfarenhet, rätt kanaliserade, tror jag att detta kan få honom att uppleva att han visst klarar av situationer som kräver något av honom, hans inre tillit och trygghet växer med övningarna. Han utvecklar en sida som kanske inte faller sig naturligt för honom, men som kan hjälpa honom även på ett helhetsplan.)

Sinne Till Sinne – nya perspektiv, nya svar, nya möjligheter.

Kommunikation med djur genom telepati och psykometri.

Seminarier, föreläsningar samt privata konsultationer i djurkommunikation.

Djurtolk och Bach-terapeut Kaisa Lundqvist

Lagmansgatan 16B

595 52 Mjölby

Tidsbeställning vardagar. 0142-345 13. Mobil; 0768-87 42 19

mrsdoolittle@sinnetillsinne.se 

www.sinnetillsinne.se 

SÅ VILL JAG PASSA PÅ ATT ÖNSKA ALLA SM-EKIPAGE

MASSA LYCKA TILL I HELGEN!

Nä, jag har väl egentligen inte så mycket att förtälja......vi tränar en del förståss. Mer eller mindre varje dag eftersom det snart bara är en vecka kvar tills det är tävlingsdags. På torsdag nästa vecka tänker jag ta beslut om vi ska tävla eller inte, om det finns en chans att lyckas eller om vi ska vänta några dagar tills tävlingen i Hällefors istället. Tittade lite igår på kofficienterna på momenten i tvåan, oj vad många som bara hade en 2:a. Fick lite känslan många moment men dåligt betalt! Fjärren har låssnat ordentligt och den funkar i stort sett klockrent varje gång på fullt avstånd. Tempot är inte särskilt högt men hellre sakta och att han behåller rätt position än fort och förflyttningar.

Just nu har vi Folke inneboende några dagar eftersom mamma och pappa är på Öland och semestrar.

Sen har mina öron nåtts av nåt så märkligt som att några klubbmedlemmar tycker att det kastas för mycket bollar på plan. Att detta måste begränsas eftersom det stör väldigt mycket! Mycket dumt har jag hört i min dar men detta var nog det dummaste jag hört faktiskt! En brukshundsklubb där bollkastning är förbjudet.............

Gårdagen tillbringades hemma hos Pernilla för skyddsträning. Arn fick prova på både handväskan (bitkudde) och ärmen. Kul, kul hälsar Arn! Ärmen var stor och kräver lite bitteknik men med träning så ska det nog lösa sig. Han har i alla fall inga problem med att inte vilja bita!

Med knappa två veckor kvar tills debuten i lydnadsklass 2 ligger vi förståss i hårdträning. Fjärren och rutan börjar kännas väldigt bra och där är det mest finslipning kvar. Visst, skulle skiftena i fjärren kunna gå snabbare men det kommer nog med tiden. Rutan funkar 9 gånger av 10 så där tänkte jag nästan börja försvåra lite, så han blir riktigt säker. Kanske blir det lite snea skick osv för att öva upp säkerheten. Platsliggning utom syn har vi gjort några gånger och det funkar bra, bara att öva vidare. Denna vecka tänker jag lägga mycket tid på hopp sitt, apportering och fritt följ.

Avslutar med några bilder från gårdagen:

Det som är lite spännande är att Arn nästan helt slutat med vallbeteende när vi tränar skydd. Såg det bara vid ett tillfälle igår när vi körde med ärmen. Och skällande börjar komma igång ordentligt också. Han är verkligen taggad på detta!  

Först och främst hundfolk läs och begrunda: http://www.kronbacken.bloggagratis.se Kloka ord från en mycket duktig hundtränare!

I morgon bara två veckor kvar till vår debut i lydnadsklass 2. Ska vi hinna färdigt mån tro? Ja, jag tror vi har en chans att vara det men vill inte stressa fram några moment så är vi inte klara får vi bara avstå eller köra det som en träningstävling.

När det gäller fjärren skedde nåt stort när jag ändrade röstläge och slutade låta som en robot. Tänk att rösten kan spela en så stor roll! Nu funkar de flesta skiften bra på första försöket och igår testade jag på fullt avstånd och det gick fint.

I efermiddag blir det en tur till klubben. Först egen träning och sen kurs på kvällen.

HA EN BRA HELG ALLESAMMANS!