Eftersom jag är genom förkyld och mår allmänt uselt börjar Arn få lite spunk på mej. Det händer inte just något och några längre prommisar blir det inte heller. Var bara tvungen att hitta på nån typ av hyfsat stillsam träning inomhus.....

Så jag beslöt mig för att återuppta lite shaping och då av ligg, bara för att se om det möjligtvis skulle göra nån liten skillnad i tempo. Bestämde mig för att steg 1 var att få till korrekta läggande. Arn vill ju ibland buga lite innan han lägger sig och det tar onödig tid. Det lyckades jag snabbt få bort genom att det inte kom nån korvbit när det blev fel. Ganska enkelt! Det som var lite märkligt och framför allt väldigt intressant var att han reagerade helt annorlunda mot vad han gjort tidigare när belöning uteblivit. Förut har han liksom mer eller mindre lagt ner träningen och blivit lite osäker idag taggade han igång istället och gjorde då ett mycket bättre utförande. Spännande hur det kan ändra sig! Samma sak hände när jag inte belönade för läggande som jag tyckte gick för sakta. Kommer att avvakta med inkallning med läggande ett tag till förmån för denna träning så får vi se vad det leder till.

På lördag är det meningen av vi ska åka till Vårgårda och träna skydd men som jag mår just nu tror jag inte vi kommer iväg. Har troligen bihålsinflammation så jag får nog uppsöka en läkare i morgon o få lite medicin. Hoppas, hoppas dock att ett under sker under natten och jag vaknar upp frisk i morgon bitti.

Var visst en stund sedan jag skrev här sist men nu kommer i alla fall en uppdatering.

Har varit ganska mycket med utbyggnaden av sommarstugan den sista tiden så vi har inte kunnat träna lika intensivt som tidigare. Tror dock det har gjort Arn gott med lite semester!

Vi jobbar ju som nämts tidigare med lydnadsklass 3 momenten och här är en liten sammanställning av läget:

Sittande i grupp: Påbörjat. Lite svårt tycker Arn, rätt brukar ju vara att ligga ner.

Platsligging: Bara att öka på tiden ännu mer och träna vidare.

Fritt Följ: Jobba med alla delarna.

Sättande under gång: Nästan klart, dags att plocka bort hjälper snart.

Inkalln med ställande o läggande: Vi tränar just nu inkalln med ligg.

Rutan: Jobba vidare med längre avstånd. Läggande i rutan klart.

Apportering över hinder: Inte mycket kvar, lite finslipning.

Metallen: Lite, lite obehaglig tycker Arn. Vi leker in delar av momentet och jobbar med snabbt gripande. Målet är att han kan hålla kvar medans jag snurrar honom ett varv i luften.

Vittringsprov: Små detaljer kvar.Få upp farten i momentet.

Fjärren: Ligg/stå funkar på nära håll. Dags att börja jobba med avståndet. En del kvar innan det är helt klart.

Finns lite att pyssla med!

Tränar skydd gör vi också med jämna mellanrum och det är verkligen något Arn gillar. Han är heltänd och det är så roligt att se hans entusiasm!Vi har bestämt oss för att köra IPO varianten och vem vet kanske ger vi oss ut och tävlar i Norge eller Danmark. Vi får se!

Ett smakprov från lördagens träning:

YES!    JAG SLÄPPER ALDRIG!   MATTE HAR FULLT GÖRA ATT HÅLLA I MIG!

Maarit och jag har dargit igång en tävlingslydnadskurs på klubben. Jätte kul gäng som är ambitiösa och tränar mycket. Så kul att hålla kurs då!

Firma har jag ju hunnit starta också sen jag skrev sist. Har återupptagit det jag tidigare jobbade med redovisning. Så nu finns EH:s Redovisning!

Med två första pris i lydnadsklass 2 kan det ju kännas lockande att fixa ett till så titeln LP2 finns med i stamtavlan av bäste gutten. Har funderat både hit och dit, men nej det blir nog inte så. Det är ju knappats titeln LP2 vi är ute efter, har högre långsiktiga mål än så om man får sticka ut lite.

Istället ska det bli roligt och uppfriskande att få börja med dom nya momenten i trean som är vårt nästa mål tävlingsmässigt. På vägen finns förståss en massa del mål för oss.

Under sommarens tävlingar har det ibland gått bra och ibland inte alls. Det vi haft mest bekymmer med är fria följet där betygen pendlat mellan 0 till 8,5. Rätt stor skillnad! Att det ibland går troll i momentet är nog mest mitt eget fel, jag är osäker, Arn blir osäker, jag blir ännu mer osäker och så är karusellen igång på plan.

På tävlingen i Flen fick jag dock en AHA upplevelse i att tesen "att bli medveten om vad man gör på träning så att man göra likadant på tävling" stämmer. För det första, på träning plockar jag ut Arn och går kanske en liten sväng sen sätter vi igång och tränar. Gör jag samma sak på tävling funkar fria följet betydligt bättre! Insåg också att var jag fäster blicken har stor betydelse, den ska vara där den är på träning och inte nånstans i fjärran. Hmmm, tänk att det ska ta sån tid att komma på de mest enkla saker!!!

Annars är det fullt upp med utbyggnaden, företagsstart och kursstarter på klubben. På måndag startar jag och Maarit en tävlingslydnadskurs, ska bli spännande. Tror det kommer bli ett härligt gäng med höga ambitioner.

Kaisa har fått ha ett nytt samtal med Arn. Inte för att jag vill förändra så mycket utan mest för att ge honom feedback på utvecklingen som skett under sommaren.Detta är tycker jag ett fantastiskt sätt att få en bättre relation till sin hund. Ökar förståelsen mellan hund och ägare om man tar till vara det hunden har att berätta.

Här nedan kan du läsa dagens samtal:

Kommunikation sinne till sinne                                             
                                                  
            100818

Arn  20 mån, Border Collie

Fråga;  Vem är du?

Svar; (Visar glada och igenkännande uttryck! Uppskattar våra möten nu och det är roligt att se att han så tydligt visar det! Känner sig mera vuxen nu, är stolt över att han kan lyda och lyssna så bra, känner tydligt din stolthet och lätta förvåning över hans utveckling! Du jobbar med helheten och det är detta som gör att era framsteg blir så stora och tydliga. När helheten är i balans, kommer detaljerna också att fungera, det är då ni kan lägga kraft på dem och få det att falla på plats! Arn känner sig förstådd, vilken är en mycket viktig aspekt för tävlingsindivider. Han måste få känna att ni har denna djupare kontakt och förståelse för att han ska våga uttrycka och pröva sina infall eller det han tror att du vill ha. Detta speciellt i nya moment och inlärningsfaser och i pressade situationer. Tillit och att våga pröva är känslor som är viktiga för Arn att känna sig trygg i. Och detta har du lyckats skapa, han känner sig till och med trygg i skyddet, fast han från början tyckte att detta kändes konstigt inom honom, fick man verkligen göra och känna så? Men han gick på den känsla han fick av dig och lyckades! Med detta har han vuxit enormt mentalt och detta skapar en stabil och vid plattform för vidare träning av olika moment och uppgifter.)

Fråga; Hur mår du?

Svar; (Glad, men i behov av att få varva ned mellan tävlingarna. Han behöver få smälta sina upplevelser. Våga låta honom göra det, så ska du se att han jobbar ännu bättre och fokuserat. Att leka och ”bara vara” tillsammans med dig är också mycket viktigt för hans nuvarande utveckling! Att ni båda kan slappna av, lämna ambitionerna ibland och bara njuta, vara i Livet! Ni gör ”rätt” lita på känslan och följ den!

Spänd i hö. bog och upp i de nedre halskotorna. Lite trött i ryggmusklerna framför korset på hö. sida, samt spänd i korset på vä. sida. )

Fråga; Det har varit många tävlingar under sommaren och matte är väldigt stolt över att du blivit så duktig. Att du orkar hålla ihop ett helt program utan belöningar. Matte är oerhört glad över att du klarar platsliggningen så fint, att du aldrig gått upp en enda gång vare sig på träning eller tävling!

Svar; Han har känt din glädje över detta, men att få det berättat så här, at du verkligen vill att han förstår det, gör honom otroligt glad och stolt över sin prestation! Detta ger honom en kick, en ökad vilja att vara mera lyhörd och kunna precisera arbetet ännu mera. Han blir lugn inom sig, då han blir bekräftad. Känner starkt at han gör rätt , förstår och kan då slappna av, han behöver inte spänna sig, anstränga sig för at göra rätt. Detta generera i sin tur att han lättare hör dig och tolkar dina kommandon rätt, ju mera avspänd han är, desto lättare tolkar han dig på rätt sätt och blir mera lyhörd, fast han själv upplever att han måste ”ta i” för att förstå och koncentrera sig…)

Fråga; Hur har du upplevt tävlandet?

Svar; (Själv känner han att han alltmera kan koncentrera sig och slappna av på ett sådant sätt att han ändå är skärpt och behåller fokus. Han har fått tävlingsvana och det har hjälp honom mycket, han förstår vad som sker! Bättre känsla nu, än tidigare, då han ofta upplevt pressen och presterandet som stort och tungt. Nu mera glädje i tävlandet!)

Fråga; Vad som gör att han ibland tappar fokus helt i det fria följet? Något matte kan göra för att hjälpa dig?

Svar; (Här finns ibland en känsla av att inget händer, eller att han missat något kommando ifrån dig…han blir tveksam och visar du då minsta tveksamhet, så fångar han upp den. Ser det ofta som en transportsträcka mellan olika aktiviteter och inte som en aktivitet i sig…)

Jag upplever inte att momentet i sig är det svåra, utan det är bara att fortsätta jobba så att han till slut känner och förstår att detta är en övning i sig! Det håller på att lossna, har blivit bättre. Kanske kan du öva/träna på det som du gjorde i början, med mycket beröm/bekräftelse och kort stund bara? Så att han får in att det är en aktivitet/övning i sig och inte bara något då man går och väntar på nästa kommando…

Fråga; På lördag är det tävling igen, då ska ni tävla både på förmiddagen och eftermiddagen. Det är samma program men att ni ska göra det två gånger.

Svar; (Han känner sig än så länge lugn och trygg med att ha det så på lördag, tycker om omtanken i att du berättar för honom!)

Fråga; Kan matte göra något särskilt för att förbereda dig dagen innan tävling?

Svar; (Han vill helt inte jobba då, utan bara leka, umgås och har det skönt! Låta sinnet sysselsätta sig med annat, då känns det lätt at fokusera igen och han upplever sig bli mera fokuserad.)

Fråga;  Matte är oerhört stolt över din insats i skyddsarbetet! Att de andra som tränar är förvånade över att du klarar det, är ju inte så vanligt med en BC i skydd. Vad tycker du om den träningen?

Svar;(Tvekade först, bar på en känsla/tveksamhet över om detta var tillåtet…Men nu tar han verkligen sats och vågar ta i! Han känner sig stark och att han får använda krafter som annars skulle ligga obrukade, få honom att känna sig mentalt och fysiskt stark. Att han får använda sin styrka, inte behöver lägga band på sig.)

Fråga; Efter helgens tävling kommer ni att gå vidare och börja träna på nya saker/moment eftersom du är så duktig. Hur känns det?

Svar, (Ta det lite lugnt med det nya, han upplever sig lite mentalt trött. Bättre att låta honom vänta/vila några dagar, så att han känner sig verkligt motiverad att jobba då du pressenterar det nya! Då kommer han automatiskt att uppleva det nya som spännande och roligt, om han är arbetssugen!

Sinne Till Sinne – nya perspektiv, nya svar, nya möjligheter.

Kommunikation med djur genom telepati och psykometri.

Seminarier, föreläsningar samt privata konsultationer i djurkommunikation.

Djurtolk och Bach-terapeut Kaisa Lundqvist

Lagmansgatan 16B

595 52 Mjölby

Tidsbeställning; 0142-345 13. Mobil; 0768-87 42 19

mrsdoolittle@sinnetillsinne.se

www.sinnetillsinne.se 

Blir mer och mer irriterad över hur SBK väjer att hantera sina medlemmar. Jag betalar 450:- om året som helbetalande medlem och ändå ska jag på grund av vilken hundras jag valt utestängas från vissa aktiviteter och tävlingar. Är det någon som kan förklara varför det är så? Jag är medveten om att SBK har avelsansvar för vissa raser men med vilken rätt anser sig dom kunna utestänga oss andra som inte har en SBK ras?

SBK pratar ofta om vikten av att ha engagerade medlemmar som jobbar ideelt. Många är vi som lägger ner åtskillinga timmar på vår hemmaklubb och många av dessa har ingen SBK ras. Jag tycker det känns helt fel faktiskt! Varför hjälpa till när man sen helt plötsligt inte är en fullvärdig medlem trots att man betalar "fullt pris"?

Undrar vad tycker andra som inte har SBK ras, har ni tänkt i samma banor? Personligen börjar jag känna mig mer och mer tveksam till att stödja en organisation som inte behandlar sina medlemmmar lika, där valet av hundras avgör vad du får göra och inte göra.

Nu är ju detta inget nytt men jag har funderat på det länge varför det är på det här viset och varför vi ska acceptera det?

Kanske börjar det bli dags för oss med "fel" ras att starta ett upprop? Vi är en stor grupp!

Ja, vi jobbar verkligen på att få till ett första pris i lydnadstvåan. Och plötsligt händer det (som Heidi Billkvam brukar säga.) om inte i morgon då vi ska tävla i Örebro så kanske nån annan dag. I fredags var vi till Kil och tävlade och även om poängen in riktigt räckte till så är jag otroligt nöjd både med Arn o mig själv. Fria följet som ju varit svårt för oss på tävling, gav betyg 8. Inkallning m ställande, slog vi till med en 9:a. Arn stannade så snyggt trots att planen var plaskvåt. Rutan som ju varit lite svajig, där smällde vi till med en 10:a. En nolla på hoppet, Arn ville inte göra återhopper och 5,5 på fjärren gjorde att poängen som sagt inte riktigt räckte till. Fjärren hade vi lite otur med eller rättare sagt det blev en situation som vi inte tränat på, ett annat ekipage kampade strax utanför ringen alldeles där vi skulle genomföra momentet. Arn låste sig på deras lek och glömde bort vad som skulle göras. Nöjd är jag också med att jag kände mig ganska säker på planen, lät mig inte ledas runt. Ställde upp snabbt och frågade blir det bra här? Vilket det blev eftersom jag hade lite koll på vart de olika momenten skulle vara. En ny upplevelse för mig på denna tävling var alla hejar rop som hördes från Heidi (Arns uppfödare). Och ååååååååååå vad det kändes bra! Gav otroligt mycket positiv energi! Så kom gärna och heja på oss!

I lördags tränade vi skydd. Arn var lite trött eftersom vi tävlat på fredagen och var hemma sent på natten. Han fick för första gången testa på munkorgen och det ska nog kunna funka även med den med lite träning. Arn försökte få av sig den några gånger men verkade inte bry sig om att det slog tvärnit när han försökte bita. Munkorgen är ju rätt hård framme vid nosen och om jag fattat rätt så är det inte ovanligt att hundar upplever det som ganska obehagligt när de stöter emot. Ska låta Arn ha munkorgen på sig när vi promenerar så han vänjer sig lite mer vid den. Frågan är bara vad mina grannar kommer att tro?? Får väl förklara för dom så dom inte tror att Arn blivit en stygg hund.

Ja om jag inte fått fullständigt hjärnsläpp på fredagens tävling i Mariestad hade vi haft vårt första pris! Vad gör jag? Jo på rutan får jag för mig att börja dirigera Arn trots att han bara står med en halv tass utanför. Domaren hade redan visat betyg 8 då jag sätter igång....... Ja, ja man lär så länge man lever!

Men det bästa och viktigaste av allt var betyget i fria följet där vi slog till med 8,5. Vi har ju haft en del problem med det momentet på tävling och min målsättning var att vi skulle ha lägst betyg 7.  Har analyserat momentet en del och funderat mycket på hur jag uppträder på träning i momentet. Den här gången gjorde jag i stort sett som på träning och se då gick det bättre. Tror i alla fall att Arn kände igen det mesta av sin matte i momentet!

Lördagen tillbringades hemma hos Pernilla för skyddsträning. OJ, Arn har verkligen tänt till på skyddet! Så fort han hör Daniels (figgen) röst blir han helt vild! Här jobbar vi med att få till rätt bitteknik vilket är inte helt enkelt när man är en liten BC och ärmen är avsedd för en stor schäfer käft, men Arn ger sig inte i första taget. Vi tränar även på att hålla rätt avstånd till figurant, att man inte får bita förräns figgen rör sig. Svårt ibland hälsar Arn när man gärna vill hugga in.

Idag blir det träning på klubben, ska jobba vidare med vittringen.

Sötaste, goast Arn i skyddet.

Känner mej lugn och säker inför kvällens tävlande i Mariestad. Jag ska göra mitt bästa, så mycket mer kan jag inte göra.

Har sedan förra tävlingen försökt att bli medveten om vad jag gör på träning så vi kan plocka med oss det ut på tävling. Allt har jag nog inte hunnit med, men en del i alla fall. Vi får se vad det räcker till.

Fick ett tråkigt besked häromdagen att det inte blir någon lydnadskurs i Norge i augusti för Hege, hon hade tyvärr dubbelbokat sig. Men, jag åker och hälsar på Jeanette ändå, ev. passar vi på och tävlar annars tränar vi bara. Ska bli spännande att få se Evje i sensommarskrud, tror det är väldigt vackert.

Ha det gott allesammans!